Mitt hemliga vapen vid novelltävlingar

Får jag presentera ... Mario och Luigi ... de bästa korrekturläsarna en författare kan ha ;)

Släktforskning - saker man kan ägna sig åt i stället för att skriva

Häromdagen ringde det på dörren. Det är ju tur att man är en sådan som är hemma hela dagarna, för det här var ett besök jag inte hade velat missa. Utanför stod en främmande man som presenterade sig och berättade att han hittat mig på Anbytarforum och att vi antagligen var släkt. Vi utbytte lite information och kom fram till att vi är fyrmänningar (detta kallas väl för brylling ute i den vida världen utanför Dalarna ;) ). Min farmors far var bror till hans farfars far.

Släktforskning tar tid. Rättare sagt: den slukar tid. Man "ska bara" kolla upp en sak och vips har man varit försvunnen i 1800-talet i flera timmar. Jag har ett abonnemang på Arkiv Digital och det är så lätt att sitta hemma och bara hoppa mellan kyrkböckerna. Visst försvinner det skrivtid, men samtidigt: vilka livsöden man snubblar över.

Ta min farfars morföräldrar till exempel. Vilket liv de levde! Jag har många luckor i deras liv för de flyttade runt en hel del och inte alla steg har jag lyckats hitta. Men med lite fantasi kan man få ihop en fantastisk historia om ett liv i en svunnen tid. Farfars morfar hette Ole och föddes i Singsås i Norge. När han kom till Sverige vet jag inte och jag kan ju inte säga säkert varför heller, men antagligen så handlade det om att få ett jobb. Klart är i alla fall att han 1873 gifter sig med Lisa Larsdotter i Linsell i Härjedalen. Lisa har alldeles innan detta kommit flyttande till Linsell från Dalby i norra Värmland där hon är bördig. Med sig har Lisa parets gemensamma barn, Per. Sonen hade fötts i Linsell drygt två år tidigare, så Lisa har alltså bott där tidigare. Varför vigseln dröjt två år och varför Lisa vandrat hem till Dalby och vänt kan man ju inte veta.

Efter vigseln har jag dålig koll på var familjen tar vägen innan de 1876 flyttar in på Lisas brors gård i Dalby. När det gör det står det att de är inflyttade från "1872 års Lösdriflängd Jemtlands län Linsells förs." På lösdrivarlistorna hamnade de människor som inte hade fast tjänst utan tog jobb här och där. Det verkar som om Ole och Lisa vandrade runt lite här och där för bara några månader efter vigseln föder Lisa tvillingar (Carl och Ole) i Transtrand, Dalarna. Var de befunnit sig under de år som går mellan sönernas födelse och när de flyttar in i Dalby vet jag dock inte. Ett kringflackande liv med tre små pojkar kan inte ha varit lätt.

Tillbaka till 1876. De har flyttat in i Dalby och de bor nu kvar där i flera år och får fler barn. 1876 föds Maria, 1878 Agust, 1880 Johan och till slut 1884 min farfars mor Emma. Den 26 juni 1889 händer det otäcka. Det är i midsommartider och man kan tänka sig att det är varmt och barnen vill bada. Kanske är vattnet fortfarande kallt? Kanske kan han inte simma ordentligt? Endast 10 år gammal drunknar Agust i Klarälven. Hur familjen klarade sorgen kan man inte veta utifrån kyrkböckerna.

1894 flyttar äldste sonen Per till Orsa, antagligen för att han träffat Anna. De har precis fått en dotter och gifter sig strax efter. Prästen har antecknat i kyrkboken att de gifter sig borgerligt. Gården är Annas fädernesgård och när hennes far dör, har prästen skrivit till "Husb." framför Pers namn. I samband med flytten till Orsa ändrar Per sitt norskklingande efternamn till Holmberg, antagligen efter Holmberga som är den plats Lisa härstammar från i Dalby.

Bara några månader efter att Per flyttat till Orsa följer Ole och Lisa med alla barnen efter. De byter även de efternamn till Holmberg. Tvillingarna emigrerar så småningom till Amerika, men resten av familjen blir kvar i Orsatrakten. I alla fall så långt jag forskat.

Avslutningsvis en liten skröna som min far berättat. Hur mycket som är sant i detta vet jag inte, men det är i alla fall en rolig liten historia som visar att vi är en släkt med rebellgener. Både Olle och Carl kallades till mönstring i januari 1984, men i husförhörslängden står det om Olle att han är "frånvarande vid inskrifning 1894!" Carl får frisedel. Olle mönstrar senare och får även han frisedel. Det min pappa hört är att en av bröderna skulle ha saknat ett finger på ena handen efter en olycka och därför fått frisedel. Samma broder skulle senare ha åkt in och mönstrat även för sin tvillingbror så också han fick frisedel. Att det börjas göra efterforskningar från myndigheterna kring detta skulle vara en av orsakerna till att bröderna senare emigrerar till USA.

Med lite research och en stor dos fantasi så skulle detta kunna bli en fantastisk roman.

I dag kanske jag stjäl dig!

Vet inte ens hur kosher det är att göra så här, men jag kände att jag ville fylla ut mitt persongalleri med lite bilder, så nu sitter jag här och googlar efter bilder på människor som får låna sina ansikten till mina karaktärer. Alltså - det är bara till min egen personliga pärm, inget jag kommer att dela med mig till andra. Försökte teckna mina figurer först men insåg att det INTE är min talang. Nu lånar jag lite bilder på nätet i stället och låtsas att personerna heter Jocke, Kicki, Anita osv.

Konstiga saker märker man dock. Googlar man "blond mullig" får man en träff på Anna Anka? "Blond tjock" gav mig Jennifer Aniston??? Andra sökningar som "blond fet" och "blond fetto" var inte bättre. Utifrån detta kan jag bara konstatera att jag måste vara ett superdupermegatjockfetto.

En dag i bubblan

I dag blev det skriva av vill jag lova. Fick ihop en hel drös med ord. Det blev två kapitel + prolog skriven. Dessutom avslutade jag novellen Sommargästen. Eller avsluta är väl fel ord, jag är klar med den för den här gången. Nu har jag lämnat den till maken för korrektur. Det blir nog en hel del att ta ställning till när han är klar med sin genomläsning.

Jag kan verkligen rekommendera den som vill skriva att ha en make som är språkvetare och dessutom jobbar med korrekturläsning/redigering. Mycket praktiskt.

Sedan har jag i dag även surfat runt och kollat in bokförlag. Jag vet. I tidigaste laget, men jag är den otåliga typen. Jag hade skrivit klart ett kapitel och insåg att de nästkommande tre kapitlen hänger ihop och bör skrivas i ett svep, så det fick jag spara till i morgon. Det var då jag hamnade i förlagssurfandet. Sjukt många förlag finns det kan man konstatera. Hade ingen annan tanke med detta surfande än att se vad de skrev om manus. Hur de ska se ut osv.

En annan sak som jag märkt är hur enormt mycket det skrivs om skrivande på nätet. Hela landet verkar vara fullt av människor som vill skriva en bok, som skriver en bok eller som skrivit en bok och inget hellre vill än att bli publicerad. Det får mig att känna mig som en liten mört i ett hav med vithajar. (Jantelagen igen: jag ska inte tro att jag är något.)

Ja, ja, i morgon är en annan dag.

Det står still

Ibland känns det verkligen som om hjärnan tagit semester. Okej - det har varit mycket i verkliga världen den senaste tiden så lite ursäkt har jag kanske för att det inte blivit så mycket skrivet. Helt bortkastade dagar har det dock inte varit. Jag har jobbat på med boken och jag är i det närmaste klar med novellen. Dessutom har jag läst en del. Även det behövs.

Jobbigast just nu är att jag känner att det jag skriver inte blir bra men jag försöker intala mig själv att det inte gör så mycket. Huvudsaken är att storyn går framåt och så kan jag ta finliret senare.

I morgon (tror jag) är en hemmadag. Inga möten med skolan. Inga läkarbesök. Inget annat som stör. Det får bli heldag med kaffe och min laptop. I morgon ska jag SKRIVA!