De senaste dagarna har jag varit upptagen med att skissa upp mitt persongalleri och skriva ett första utkast - en synopsis - till min bok. Känns spännande och skrämmande på samma gång. Det är på riktigt nu, inte bara en dröm eller någonting jag ska "göra sen".
Att sitta och fila på persongalleriet tycker jag är riktigt kul faktiskt. Folk kommer bara till mig och pockar på uppmärksamhet. Jag skriver upp olika saker om en kille och plötsligt har han en syster som vill vara med. Det är lite som att jag är den populäraste tjejen på skolan och alla vill leka med mig. Flera av personerna har levt i mina tankar länge - minst ett år har jag gått omkring och fantiserat ihop denna historia. Att nu sitta och göra listor över deras karaktärsdrag, deras utseende, vilka de känner, vad de gillar att göra på fritiden osv är så otroligt givande. Persongalleriet har vuxit och många personer har lagts till under tiden jag skrivit, det behövs en hel del människor för att bygga upp ett samhälle. I går kände jag till slut, när en person behövde en familj, att det fick vara nog så länge. Jag skrev bara "Familj: Fru och två barn". Insåg att jag kommer aldrig att komma i gång med en bok om jag ska sitta i vecka efter vecka och skaffa familjer åt alla. Behövs de kan jag ju alltid gå tillbaka och fylla i deras drag mer noggrant.
I dag har jag suttit och skrivit ihop en synopsis för boken, den bok som just nu är bok ett i en planerad serie. För varför nöja sig med en bok när man kan skriva flera? Kanske galet att börja planera en hel serie när man skriver "på riktigt" för första gången i sitt liv. Men det blev så. Den person och den romanidé som kom till mig först har med tiden visat sig fungera bättre som del två. Tror inte jag riktigt insett hur mycket jag jobbat med denna romanserie redan och det innan jag skrivit ner ett enda ord. Det gick förvånansvärt lätt att skissa ihop en synopsis till en hel bok i dag. Men boken har ju levt i mitt huvud så länge, de här människorna har jag på sätt och vis umgåtts med en längre tid. Det känns lite som jag levt två parallella liv - ett här i verkligheten och ett i fantasins Lekmyra.
I morgon ska jag fylla några luckor i synopsisen. Efter det finns det ingen ursäkt längre för att inte börja skriva det första kapitlet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar